Heliga Birgitta
Birgitta Birgersdotter levde på 1300-talet i ett samhälle som både var likt och olikt vårt eget. Hennes livsöde väcker frågor till liv som kanske inte är helt lätta att förstå och besvara, men som ändå har flera beröringspunkter med hur vi lever idag. Berättelsen om Birgittas kan också läsas som en modern skildring av relationer bortom tid och rum, av svårigheterna att få ihop livets många roller. Hon rör sig i maktens mansdominerade kretsar och låter även sina erfarenheter av familjeliv, vardagsbestyr, havandeskap och moderskärlek tränga in i de texter hon skriver; de så kallade uppenbarelserna. Redan på sin tid var Birgitta känd. Hon beskrevs som en stark kvinna i en värld där kvinnors vilja och laglott inte alltid räknades. På grund av sina orädda och rättframma budskap betraktades Birgitta av många som obekväm och besvärlig. Andra tyckte att hon uttryckte det som ingen annan vågade tala om. Under sitt liv gjorde hon flera pilgrimsresor och levde många år i Rom där hon också gick bort år 1373. Birgitta helgonförklarades av påven 1391. Heliga Birgitta är ett av Europas sex skyddshelgon.
På museet kan du fördjupa dig i Birgittas liv och hennes inflytande i Vadstena, Sverige och världen.
Birgittas bönekammare
På museibyggnadens andra våning finns ett litet vackert kapell där man vet att heliga Birgitta vistats under sin tid som mentor för drottning Blanche av Namur. Det var här Birgitta fick en uppenbarelse om att bilda en egen klosterorden. I bönekammaren finns den kista som heliga Birgittas skelleterade kvarlämningar transporterades i 1373, från Rom till Vadstena. Även en relik från heliga Birgitta finns i rummet. En kontemplativ stund här kan vara en stark upplevelse.
Bjälboättens palats – vår museibyggnad
Vadstena gård tillhörde på 1200-talet den kungliga grenen av Bjälboätten. Där fanns en hamn som var betydelsefull redan under järnåldern. Spannmålshandeln var grunden för den rikedom som samlades hos de mäktiga släkterna. Redan före palats- och klostertiden var Vadstena ett ekonomiskt och administrativt maktcentrum. När Birger Jarl, i mitten av 1200-talet, lät bygga ett palats till sonen kung Valdemar, förändrades bilden av makten i Vadstenabygden. En ny kunglig släkt uttryckte sin maktposition genom att bygga i det nya materialet tegel med modern kontinental planlösning. Palatset hör till de äldsta tegelbyggnaderna i Sverige. Vid utgrävningar på palatsområdet i Vadstena har det framkommit lämningar av äldre byggnader både i trä och sten samt mynt, det äldsta från år 978.
Det är stor skillnad mellan de tidigmedeltida långhusen med härd i mitten, lerklinade risväggar, inga fönster, ingen möjlighet till avskildhet och Kungapalatset i Vadstena med separata rum, eldstäder, fönster, hypokaust (varmluftskanaler i golvet, en romersk uppfinning). Det var ett hus för kunglig representation. Birgitta Birgersdotters kommentar om detta hus där hon själv varit verksam var: ”…byggt av fattiga mäns svett för rika mäns högfärds skull”. Palatset donerades 1346 av kung Magnus Eriksson och hans drottning Blanche till Birgittinerorden som stadfästes av påven 1370 och blev ursprunget till det stora klosterkomplexet i Vadstena.
Medeltida skrifter och broderier
I museets textilkammare visas kyrkliga textilier med rika broderier från Vadstena kloster. Dessa är från år 1400 till 1520 och några av broderierna är utförda av klostrets nunnor. I våra samlingar finns många gamla böcker och vissa visas i montrar. Forskare är välkomna till biblioteket Biblioteca Birgittina, Birgittastiftelsens samling av Birgittalitteratur som finns på museet.
Krigsinvalider och mentalsjuka
De sista nunnorna drevs iväg 1595 och klosterområdet med hus och trädgårdar gjordes åter om, nu för att ta emot krigsinvalider från Stormaktstidens alla slagfält. Det stod färdigt under drottning Kristinas regering som det första permanenta krigsmanshuset i Europa. När stormaktstidens gick mot sitt slut minskade behovet och området fick åter igen en ny skepnad, denna gång för en kort tid som ett slags lättare fängelse och sedan på 1820-talet som mentalsjukhus. På 1950-talet flyttades de sista patienterna ut.